~ Del 2 utav ''The C'' ~

Robin sneglade på Simon och Kevin, som var helt upptagna med att prata om Victoria. Ja, den där söta flickan i svarta lolitakläder pratar de om. Han hade förstås inte förväntat sig att en flicka skulle vilja vara med i ett band som bara innehåller killar. Men, nåväl. Det skulle åtminstone bli lite kul med en flicka ändå. Speciellt en söt som Victoria. Robin hoppade ner från scenkanten där han satt, vände sig halvt till Simon och Kevin, ''Jag går ut en sväng'', sa han innan han lämnade lokalen. När han väl gick igenom korridoren, lirkade han upp sin cigarettpaket ur sin högra byxficka. Han tog en cigarett innan han stoppade ner paketen i sin ficka och förde den cigg han tog till munnen. Letade efter sin tändare i sina jeansfickor, suckade surt då han kom på att han hade glömt den hemma.

Men, då stannade han upp i korridoren, tittade ner på golvet framför honom där den där flickan låg. Hon låg där med slutna ögon och de tunga andningarna hördes som viskningar i korridoren.

Huh?

Utan att tänka efter så gick Robin till flickan. Han böjde sig på huk och tittade på hennes ansikte. Fick för sig att hon måste ha svimmat. Utan att tänka efter riktigt ordentligt så bar han upp henne i sin famn, så kort och spinkig som hon var. Och så började han gå igenom korridoren, tills han kom fram till en dörr.

Robin försökte öppna dörren så gott som han kunde med flickan i sin famn, vilket han lyckades med efter en stund. Han ville helst inte dra med den avsvimmade flickan tillbaks till Simon och Kevin, det skulle bara förvärra situationen. Det skulle förstås inte vara så kul för henne.

Robin gick in i rummet. Rummet var liten och väggarna vitmålade. Till höger sida låg en tjock dammig madrass. Där la han ner flickan försiktigt. Han satte sig bredvid madrassen, betraktade flickan tyst.

Jo, riktig söt var hon.

Med en suck kontrollerade Robin om flickan var varm genom att lägga baksidan av handen på hennes panna. Alldeles varm var hon. Till och med för varm. Han sneglade ner på hennes svartgråa blus, la huvudet på sned innan han tittade på flickans ansikte igen. Ska han verkligen?

Visst, han kunde då erkänna att han inte kunde motstå frestelsen, men samtidigt så kanske han var tvungen eftersom han kan inte låta flickan plågas av det farliga temperatur hon har just nu. Robin knep ihop sina ögon lite. Varför måste han alltid råka ut i situationer där risken att han anklagas som ett pervo finns? Han bet ihop. Det skulle nog gå bra om han blundade medans han gjorde det.

Nejmen, nu får han ta risken.

Robin spände sina käkar, slöt sina ögon och slöt fingrarna kring blusknapparna. Sakta knäppte han upp en. Han blundade så hårt och förbannades på sig själv. Efter att ha knäppt upp några knappar så drog han åt sig sina händer, vred bort huvudet från flickan och slog upp sina ögon. Han gav ifrån sig en suck av lättnad.

Det enda som hördes från flickan var hennes tunga andetag, ungefär såna andetag som man ger ifrån sig i sin sömn. Robin undvek att titta på flickan, han visste ju inte hur uppknäppt hennes blus är. Så han reste sig upp och satte sig på en stol med ryggen mot flickan. Väntade helt enkelt på att hon skulle vakna medan han försökte motstå sin frestelse att vända sig om och se på henne.

Victor slog upp sina ögon. Han gav ifrån sig en suck och kände sval luft svalka hans hals. Snabbt förflyttades hans blick från taket till sin uppknäppta blus. Han bet ihop och knäppte sin blus till halsen snabbt. Kände hur hans kinder hettades upp. Hur i helsike...?

Han vred på huvudet och fick syn på Robin. Hjärtat slog en dubbelvolt av rädslan.

Avslöjad.

''Förlåt. Förlåt. Förlåt, att jag inte sa det tidigare!'', brast han panikslaget ut och drog klänningen över knäna hastigt.

Robin vände sig om och såg på honom, la på huvudet på sned med en rynkad panna, ''Huh?''.

''Alltså, jag heter egentligen inte Victoria, jag bör inte ha på mig klänningar och så är jag egentligen en kille!'', rabblade Victor panikslaget på och så knep han sin mun, tittade på hur Robins undrande min förändrades till ett någorlundare häpet min.

''Va-vafan säger du?'', fick Robin ur sig efter minuters tystnad, alldeles förvånad.

Victor lugnade ner sig, knöt sina händer och tittade upp på Robin.

''Öh, jag heter inte Victoria, utan jag heter egentligen Viktor. Jag 'råkade' säga fel. Och framför allt, jag är egentligen en kille'', förklarade han.

''Så du är en..'', började Robin tveksamt, men Victor avslutade meningen, ''..transvestit? Jadå, det skulle jag nog säga'', sa han hastigt, men drog sin mun till ett smalt streck.

Flera tysta minutrar tickade förbi.

''Förlåt'', avbröt Viktor tystnaden och slog ihop sina händer. Såg på Robin.

Robin blinkade några gånger, som om han hade avbrutits i sina tankar och han kollade ner på Viktor.

''Öh, okey...'', började han tveksamt, ''Egentligen bör du inte ha bett om förlåtelse, det är liksom ingen stor sak. Men, detta har inte hänt mig tidigare..'', mumlade han vidare.

''Jag förstår det'', var Victor snabb med att svara på.

Robin nickade lite, ''Mår du bättre nu?'', frågade han.

Victor kände inte längre yrseln, utan bara nickade lite, ''Jag mår bra. Men, vad hände egentligen?'', undrade han.

''Du svimmade tydligen'', svarade Robin och ställde sig upp från stolen, ''Du måste berätta för dem andra'', mumlade han tyst.

Victor ställde sig försiktigt upp, borstade av dammen från sin klänning, ''Eh, jaha'' sa han. Och så följde han efter Robin ut ur rummet, genom korridoren och fram till lokalen. De gick fram till Simon och Kevin som fäste blicken på dem nyfikna. Undrade vad som skulle pågå helt enkelt.

''Det är tydligen skett ett missförstånd'', började Robin, ''Victoria är tydligen en Victor'', fortsatte han.

Simon och Kevin tittade först på Robin med rynkad panna, som om de undrade om det var någon slags skämt. Men, snabbt insåg de att så låg det inte till. De kollade häpet på Victor. Sen brast Kevin ut i skratt.

''Åh fan, vad pinsamt det är för dig, Sweet! Du tänkte nyss lägga in en stöt och så..'', skrattade han vidare och Simon såg på Kevin, putade fram med underläppen surt, ''Tyst'', mumlade han.

Victor log lite ursäktande mot Simon och Kevin, kunde sen inte låta bli att brista ut i skratt. Tydligen smittades Robin och Simon utav skrattet.

De skrattade åt hela missförståndet, åt den pinsamma situationen. Victor var glad över att ingen ilska var skedd.

~

Så, så. Andra delen klar och så trevlig läsning må det vara! ^_^)/

 

Minna

20 januari 2014 20:46

mer?

Mechigo

25 januari 2014 21:53

Yup, yup! Antar att det är dags att lägga in en ny del. Kul att du läser!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Musiken ljöd igenom lokalen i på max. Robin sjöng för full hals och musiken lyfte upp hans röst en aning, till något starkare, till något mer ljudligare. Kevin slog sina trummor med sina trumpinnar i bestämda takter, som ändå passade in i musiken. Si...

Det var en väldig solig dag. Kevin hoppade upp på sin cykel och cyklade över trottoaren påväg till matbutiken. Kylskåpet stod tomt hemma hos honom och behövde fyllas på. Det var verkligen vackert väder idag. Ja, verkligen. Han närmade sig den jämt tr...

Jag trodde jag skulle förlora honom. Efter den tragiska olycka som min vän gått igenom så trodde jag skulle förlora honom. Det gjorde jag, men det var inte Döden som tog honom. Utan det var något som raderade hans förflutna och ersatte hans tomma ska...

Victor vände blad i sin anteckningsblock och granskade allt han hade klottrat ner de senaste veckorna. Det var allt från påminnelser till musiknoter. Han fäste blicken på en not, en halvnot. Blicken dröjde kvar på den en stund, innan den förflyttades...

~ Del 1 utav ''The C'' ~   Victor tittade på spegeln, där hans spegelbild uppenbarade sig. Han betraktade sig själv. Det långa ljusrosa håret som slutade under hans nyckelben, hans bleka hud, de stora ljusblåa ögonen som blänkte då och då av ljus...