Jag trodde jag skulle förlora honom. Efter den tragiska olycka som min vän gått igenom så trodde jag skulle förlora honom. Det gjorde jag, men det var inte Döden som tog honom. Utan det var något som raderade hans förflutna och ersatte hans tomma skal med en djävulsk unge. Han lämnade mig, men ersatte sig själv med något nytt. Något oönskad, men inte oönskad för mig.

~

Lucas hade tillbringat sina dagar på sjukhuset, sittandes på en stol vid Kevin's säng. Kevin, Lucas kompis. Hans enda kompis.
Kevin låg i koma, och det har han gjort i snart tre månader. Det oroade Lucas, eftersom hans drömmar invaderades av att han skulle förlora Kevin. Om han gjorde det, så skulle han lika gärna skjuta sig själv i huvudet. Han ville verkligen inte förlora sin enda vän.
Kevin.
Åh, att han låg i koma efter den där bilolyckan. Vad Lucas vet som hade hänt, så skulle det vara så att Kevin cyklade rakt över en trafikerad gata och gjorde misstaget att inte se sig för. Och så small han mot en bil, flög flera meter och landade på marken med en duns. Det skulle ha hänt det, enligt en bilförare som såg allt detta elände.
Lucas gav ifrån sig en suck, så som han saknade Kevin. Kevin, med det chokladbruna håret som lockade sig kring hans ansikte, de mörkgröna ögonen som glittrade i ljuset, hans leende och hans skratt som fick en att bli lockad till att dela sin glädje med honom.
Ett par tårar trillade nerför Lucas kind. Bara om inte Kevin kunde vakna snart. Bara om han kunde göra det snart.
Snabbt torkade Lucas bort sina tårar och tittade på Kevins livlösa ansikte. Han spärrade upp sina ögon av synen. Plötsligt hade Lucas fått för sig att Kevin grimaserade. Nej, han måste ha inbillat sig.
Lucas såg ner på sin tomma pappersmugg som han höll i, fick för sig att gå för att hämta mera kaffe. Han reste sig upp och gick ut ur rummet för att hämta mer kaffe från den där sega kaffeautomaten.
Efter att ha gjort det så gick Lucas tillbaka till Kevins rum. Blicken vilade på hans egna fötter. Hela tiden. När Lucas hade kommit till rummet, så klev han in och stängde efter sig. Han nästan tappade sin mugg när han hörde den hesa rösten.
''Vad är det för ställe jag har hamnat på, duh?''
Lucas vände sig till Kevin, som låg och tittade upp i taket med trötta ögon. Han nästan tappade sin mugg, igen.
''Kevin?'', fick han ur sig och skyndade till sängen, satte sig ner på stolen vid sängen och kollade på honom.
Nej, det kan inte vara sant. Här hade Lucas hoppas på att Kevin skulle vakna. Men, inte kunde Kevin bara plötsligt vakna upp såhär? Men, Lucas var oändligt glad för att han slapp förlora Kevin.
Kevin tittade på Lucas, med en förvirrad blick, ''Kevin?'', undrade han med rynkad panna, ''Vem fan är det?'', lade han till.
Det kändes som ett knivhugg i hjärtat för Lucas när Kevin sa så, ''Men, det är ju du. Det är ditt namn! Kevin!'', brast han panikslaget ut och fäste blicken på Kevins bleka ansikte.
''Knappast'', muttrade Kevin, ''Jag är verkligen inte den där Kevin'', sa han och satte sig försiktigt upp och började klaga över sin trötthet.
Lucas spärrade upp sina ögon. Fan. Det kan inte vara sant. Har Kevin fått minnesförlust?
''Oh juste, måste presentera mig själv för dig unge pojke'', flinade Kevin smått, ''Jag är inte Kevin, utan jag är Devin'', flinade han återigen och tittade på Lucas.
Devin. Fan. Fan. Fan. Det här måste vara en mardröm!?
''D-devin?'', stammade Lucas fram.
Devin nickade flinandes och Lucas reste sig hastigt upp. Lucas måste säga det till sjuksköterskan. Hastigt reste han sig upp och skyndade sig till dörren. Men, han vet inte vad som hände, men snabbt puttades han in i väggen. Lucas spärrade upp sina ögon, såg på Devin som var nära Lucas. Alldeles för nära.
''Varför så bråttom?'', flinade Devin och stod på tå, för att kunna snudda sina läppar vid Lucas hals.
Lucas blev som helt förstelnad. Vafan, Kevin?! Du måste skoja? Alldeles panikslaget andades han och stirrade på Devin, på hans ögon. Hans ögon glittrade inte längre, utan var helt tomma och matta.
''Varför så bråttom? När vi kan frossa vår nöje för varandra..'', mumlade Devin och smög med händerna under Lucas T-shirt.
Fyh, som Lucas kände sig alldeles äcklad. Äntligen återhämtade han sig från sin chock, knuffade undan Devin.
''Låt mig vara!'', skrek han och sprang ut ur rummet.
Devin tittade lugnt efter Lucas, flinade smått och strök tungan över sina läppar. Lucas sprang allt han kunde. Kände sig äcklad över Devins beröring. Det var absolut inte Kevin. Det är verkligen inte Kevin.
Snabbt stannade Lucas upp, stirrade rakt framför sig innan han föll ihop på golvet.
Kevin lämnade honom.

~

Jag har då tidigare lagt ut berättelser på några sidor, så jag vill gärna dela med mig av några gamla berättelser som var lite populära på den sida jag la ut den. Så dessa är en av de berättelserna jag skrev och jag minns att några tyckte den var rätt bra. Så jag tänkte, ''Varför inte...?'', japp. Vill ha en väldig produktiv blogg så jag får väl lägga ut mina gamla och nya. Men, jaja.

Nu har ni två styckna berättelser att följa, trevligt, va? Men, nåväl. Få se om ni gillar den här då... ^_^)/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Musiken ljöd igenom lokalen i på max. Robin sjöng för full hals och musiken lyfte upp hans röst en aning, till något starkare, till något mer ljudligare. Kevin slog sina trummor med sina trumpinnar i bestämda takter, som ändå passade in i musiken. Si...

Det var en väldig solig dag. Kevin hoppade upp på sin cykel och cyklade över trottoaren påväg till matbutiken. Kylskåpet stod tomt hemma hos honom och behövde fyllas på. Det var verkligen vackert väder idag. Ja, verkligen. Han närmade sig den jämt tr...

Victor vände blad i sin anteckningsblock och granskade allt han hade klottrat ner de senaste veckorna. Det var allt från påminnelser till musiknoter. Han fäste blicken på en not, en halvnot. Blicken dröjde kvar på den en stund, innan den förflyttades...

~ Del 2 utav ''The C'' ~   Robin sneglade på Simon och Kevin, som var helt upptagna med att prata om Victoria. Ja, den där söta flickan i svarta lolitakläder pratar de om. Han hade förstås inte förväntat sig att en flicka skulle vilja vara med i ...

~ Del 1 utav ''The C'' ~   Victor tittade på spegeln, där hans spegelbild uppenbarade sig. Han betraktade sig själv. Det långa ljusrosa håret som slutade under hans nyckelben, hans bleka hud, de stora ljusblåa ögonen som blänkte då och då av ljus...