~ Del 1 utav ''The C'' ~

Victor tittade på spegeln, där hans spegelbild uppenbarade sig. Han betraktade sig själv. Det långa ljusrosa håret som slutade under hans nyckelben, hans bleka hud, de stora ljusblåa ögonen som blänkte då och då av ljuset. Victor snurrade lätt, med blicken fäst på sin spegelbild. Väldig kort var han och alldeles spinkig också. Han stannade upp i sin snurr och drog lite på munnen med blicken fortfarande fäst på sin spegelbild.

Man kan nog lätt missta honom för en flicka.

Victor gav ifrån sig en suck, tog på sig en uppsättning av svarta lolitakläder. Satte upp sitt hår i två fluffiga pigtails. Han sminkade sig lätt och när han var klar så sträckte han på sig, innan han tog sin svarta gitarrfodral, där han hade sin gitarr i.

Victor gick ut ur lägenheten, vände på klacken för att låsa dörren för att sen gå vidare. Han gick rakt fram och lät sig bära gitarrfodralet som en slags ryggsäck.

Förstås kunde han inte undkomma de blickarna som blängde på honom. De blickarna som berättade för en att man inte passade in. Ja, verkligen inte passade in alls.

Victor drog en suck. Är det verkligen inte okey att vara som man vill? Är det verkligen inte okey att ens få gå omkring i en klänning, när man råkar vara född kille? Och vad ska man göra för att slippa bli kallad freak? När man vill ändå hålla på med det man vill göra?

Frågorna irriterade honom förstås. För ingen gav ett exakt svar på dem frågorna han ofta ställde inom sig. Nåväl, inte tänkte Victor bryta ihop av alla öknamn han får. Nejdå, det tänkte han verkligen inte göra. Inte visa för dem andra att han är svag. Nej, inte få de andra känna deras seger över honom. Det ska dem aldrig få känna. Aldrig.

Victor stannade vid en liten lokalbyggnad, kollade sig runt. Helt öde.

Han smålog för sig själv innan han öppnade dörren och gick in i lokalbyggnaden. Jodå, för någon vecka sen ansökte sig Victor till en provspelning, där han skulle få chans att placeras i ett band. Vilket glädje honom stort. Det hade förstås varit hans dröm sen som liten.

Att bli medlem i en band.

Lyckan spelade inom Victor och han kunde inte låta bli att småle av tanken. För nu gäller det.

Han kom fram till en lång korridor och gick igenom den. Granskade omgivningen noga. Victor hade förväntat sig att det skulle vara fullt med folk, men tydligen var det helt dött här. Bara hans steg hördes i korridoren.

Sen stannade han plötsligt upp, vände sig halvt och såg på honom längre bort i korridoren. Honom med de svarta spretiga håret, med de piercerade ansiktet och de honungsfärgade ögonen som lyste nästan. Den piercerade killen flinade lätt till när han fick syn på Victor.

Victor stod kvar, fäste blicken på killen och väntade in honom. När killen ställde sig bredvid Victor, så flinade han brett, ''Hey, Jag heter Robin'', sa han.

Victor nickade, ''Ah, jag heter Victoria'', sa han av en ren reflekt. Eller snarare en vana. En dum vana var det och det förbannade Victor sig själv på. Men, han hann inte säga något mer innan Robin visade honom vägen till lokalen. Victor följde lydigt efter Robin, sneglade nyfiket på honom då och då.

När de kom fram till lokalen så satt två killar till på kanten av den lilla scen som fanns i lokalen, som vilade i en blandning av ljus och mörker. Robin gick till dem och Victor följde efter. När de kom fram till killarna så presenterade de sig som Simon och Kevin. När Robin presenterade  Victor för dem, så tittade Victor ner på golvet. Rodnade vagt då han hörde Robin nämna hans smeknamn. Så otroligt pinsamt. Men, han tordes inte göra något åt det. Victor kollade upp på Robin som flinade mot honom, ''Låt oss höra vad du kan''.

Och så gjorde han tecken åt honom att kliva upp på scenen. Victor nickade lite innan han klev upp på scenen, tog sin gitarr ur fodralet och gitarremmen över sin axel. Vägde gitarren i sina händer en stund innan han började.

Melodin strömmade ut genom lokalen. Hans fingrar rörde sig skickligt över gitarrsträngarna. Killarna granskade honom, innan de såg på varandra och nickade.

Sen släppte Victor strängarna och lät melodin dras ut i luften. Och så tittade han på dem. Väntade på deras svar. Det var ju trots allt nu som det verkligen gällde.

''Vi måste helt enkelt ha med henne i bandet''

Victor kunde inte beskriva lyckan, det bara fylldes med det inom honom. Men, han tvekade när dem nämnde 'henne'. Nej, han måste förklara för dem. Och riktigt skämmigt blir det nog. Ja, det blir det.

Medan han placerade sin gitarr i fodralet så hörde han halvt om på deras prat. Han uppfattade inte riktigt allt, men lyssnade ändå på något vis. Plötsligt kände Victor av sin yrsel och tog handen för sin panna. Svajade till lite lätt där han stod på knä.

''Hur är det, föresten?'', frågade Simon Victor.

Victor viftade med handen ursäktande då yrseln avtog för stunden, ''Bra, jag är bara lite trött'', log han lite ursäktande och ställde sig upp, la fodralet över axeln. Visserligen en lögn, men han skulle ändå bege sig hemåt efter detta. Simon nickade lite som ett svar.

Robin skrev på en papperslapp, gav det till Victor, ''Vårt nummer, det kan behövas'', log han. Victor nickade och tog emot, lämnade sen sin nummer till dem. Och så utbytte de några meningar innan de tog farväl och lovade varandra att ses nästa dag.

När Victor gick igenom korridoren kände han yrseln dåna inom honom igen. Han stannade upp och tog handen för pannan. Yrseln var värre än någonsin och han vinglade till lite. Han vet dock inte vad som hände, men han tycktes falla.

Och så svimmade han.

_

Wäh, hoppas den delen duger nu. Så, skriver nästa del imorgon. Arigatoo for myself! ^_^)/

Jajamänsan. Välkommen till min lilla blogg.

Detta är helt enkelt en internetsida som jag tänker lägga upp mina berättelser på. Alldeles strax får ni en kapitel ur en av mina berättelser, som jag planerat länge på.

Jag hoppas att du finner nöje i att läsa mina berättelser och du får gärna kommentera mina berättelser. Dock får jag notera att jag skriver ofta berättelser med homosexuell romans, speciellt boylove. Så bara en varning var det ^_^

Men, om nu vi ska snacka om vem jag är...

Jag är Mechigo, en könlös människa som helt enkelt ägnar det största delen av mitt liv åt mina intressen. Har en stark kreativhet som oftast strömmar på så fort jag inspireras av något. Jag intresserar mig mycket för Japan och dess kultur. Det kan man förstå om man har läst en stor del av mina berättelser..

Jag har förstås planer för att bilda ett musikband några år framåt. Mycket kring visual kei-genren, förstås.

Jahapp, det får duga det lilla om mig ^_^)/

Jag hoppas du finner verkligen nöje i att läsa mina berättelser!