Musiken ljöd igenom lokalen i på max. Robin sjöng för full hals och musiken lyfte upp hans röst en aning, till något starkare, till något mer ljudligare. Kevin slog sina trummor med sina trumpinnar i bestämda takter, som ändå passade in i musiken. Simon lät sina fingrar dansa över basens tjocka strängar, som Victor också lät göra på sin gitarr. Kevin minskade takterna och trummorna försvann ur musiken. Gitarren överröstade basen för stunden innan den ljudade sakta bort. Det tog inte lång tid förrän sångversen var slut och alla släppte koncentrationen vid sina instrument. Robin slutade sjunga, men drog ändå ut på den sista vokalen. Sen var det tyst.
Victor sjönk ner på knä på scengolvet med gitarren i sin famn. Han drog handen genom sin mörkrosa lugg och pustade ut. Kevin satt kvar på stolen vid sina trummor och drog en hand genom sitt urblekta hår, med en suck, ''Herregud...'', mumlade han och det dröjde inte så värst innan de alla fyra brast ut i skratt. Så hade de hållit på i flera kvällar i sträck. Hållit på med genrep, genomgång av låtar, konversationer huruvida man ska ändra på vare ackord eller not och mer gemenskap med varandra. Simon satte ner på scengolvet och la ifrån sig sin bas, ''Fan, det låter bara bättre och bättre ju mer vi har spelat den låten'', sa han med ett leende. Victor nickade instämmande med ett leende och torkade sina fuktiga händer på sin svarta T-shirt. Robin flinade en aning, ''Vi ska äga ut de andra på konventet'', sa han med en övertygande ton på sin röst, ''Äga ut dem andra vet jag inte, men...'', började Simon mumla, men Robin avbröt honom, ''Inga men! Vi ska visst se till att vi gör vårt bästa där, så pass mycket att de andra märker oss i sin omgivning'', log han.
Kevin skrattade lite, ''Jo, visst... Livet liksom'', sa han småleendes, ''Dåså!'', flinade Robin lätt och gick fram till scengolvets mitt, ''Kom'', sa han och de andra reste sig upp för att gå fram till honom, ''Nuså, vi svär på heder och värde att vi ska göra vårt bästa!'', sa Robin glatt och sträckte sin hand där de andra la sina händer på hans.
''Vi svär på heder och värde att vi ska göra vårt bästa!'', sa dem fyra tillsammans och sen drog de undan sina händer. Victor log och tittade mot klockan, elva på kvällen. Dags att dra hem, helt enkelt.
''Ska vi genrepa mer eller räcker det nu för i kväll?'', frågade han dem tre tyst. De tre tittade på varandra, ''Vi ses nog imorgon'', sa Kevin med ett snett leende och de andra nickade instämmande, ''Okey, vi ses!'', log Simon där han drog på sig sin svarta skinnjacka och la basen i sin fodral, ''Ses!'', hälsade de andra på honom när han kilade ut ur lokalen, ''Då ska jag nog sticka iväg nu också'', log Kevin och tog upp en hand till Robin och Victor som en hälsning innan han gick efter Simon. Till slut var det bara Victor och Robin kvar i lokalen. Victor gav ifrån sig en trött suck och la sin gitarr i sin fodral och reste sig upp för att lägga gitarrfodralen över sin rygg.
''Ska jag följa med dig hem?'', frågade Robin Victor och fick en nickande till svar. Och det dröjde inte så värst lång tid innan de begav sig ut från lokalen och började gå till Victors lägenhet. De gick jämte med varandra, tysta i mörkret. Victor insåg att en tystnad vilade emellan dem och beslöt sig för att bryta tystnaden, ''Tänka sig att det är bara två veckor kvar till den där konserten'', log han till Robin.
Robin vände blicken till Victor och log, ''Ja, det är så spännande att det nästan bubblar i magen på en!'', svarade han och Victor skrattade lite, ''Bubblar i magen?'', frågade han.
''Ja!'', log Robin och följde med in i Victors skratt. Efter en stunds skrattande så tittade de på varandra. Victor såg in i Robins ögon, alldeles mörkgröna var de. Sen kände han en slags spänning i luften emellan dem. En slags gnista som sprakade helt plötsligt. Sen försvann den när Robin tittade rakt fram. Victor kände hur hans hjärta dunkade en aning fortare än förut och att hans kinder var varma. Vad var det som nyss hände? Det visste inte Victor. Det visste han inte alls. Alldeles förvirrad tittade han rakt fram.
Efter en stund kom de fram till Victors lägenhet, de stod där vid hans dörr. Victor låste upp sin dörr och öppnade den, såg på Robin, ''Tack'', sa han. Robin tittade förvirrad på honom, ''För vad?'', frågade han, ''För att du tog med mig i bandet'', log Victor till svar, ''Men, god natt'', lade han till och stängde dörren försiktigt.
Robin tittade på Victors dörr, lite förvånad, men ett flin spreds sig över hans läppar, ''Det är något man inte behöver tacka för'', sa han för sig själv och gick därifrån.
Victor tog av sig sina skor, la gitarrfodralet på hallgolvet innan han gick ut ur hallen. Han gick in i köket och fick syn på sin almanacka. Hans blick fastnade på den en stund, innan hans min gick till något mer bekymrad. Den dagen. Den dagen var imorgon. Victor log bekymrad mot almackan, yttrade några ord. Samma ord, samma dag, samma år.
''Imorgon är det din födelsedag, syster''

~

Förlåt, för att den fjärde delen var inte så lång, dock kommer femte delen vara mycket längre än detta, då det händer mer saker där. Men, i alla fall. Trevlig läsning! ^_^)/